Vägen till lycka kan bli genom hell

Idag är en väldigt vacker septemberdag, och jag har sovit länge och suttit inomhus resterande delen. Jag börjar jobba klockan tre. Jag hade tänkt åka och simma innan dess, men insåg att jag inte skulle hinna det. Så jag bestämde mig istället för att ta en promenad här hemma, men jag tog mig inte ut på den heller. Man kan ju fråga sig vad fasiken jag gör som inte tar mig iväg på någonting. Ingenting faktiskt. Jag sitter med en kopp kaffe i soffan och lyssnar på Ed Sheeran på repeat. Fina Ed Sheeran som jag sorligt nog inte har någon konsertbiljett till.
Jag känner mig ständigt trött och orkeslös. Ful och klumpig. Jobbig och ivägen.
Jag ska förändra mig själv. Om jag så ska dö på vägen så ska jag förändra mig. Jag är trött och less på den nuvarande äckliga Elise, hon måste bort.
xo

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0