eliserangstedts

Jag har haft en jätterolig helg i Stockholm med Hannah min lilla pingla! Åkte dit i fredags efter jobbet, checkade in, gick ut och åt, körde en utgång på Sturecompagniet och avslutade kvällen med två timmars politikdebaterande på McDonald's, eller jag gjode, Hannah somnade. En sväng från Lilla essinge på lördagen innan vi hade en liten frukost i Humleplarken innan vi åkte ner på stan och kikade runt lite. Åt middag och drack lite vin innan vi drog tillbaka och fixade oss för nästa utgång på Marquise. Efter världens längsta hemresa på natten sov vi några timmar innan vi checkade ut. Hon åkte till Uppsala och jag mötte upp Viccan. Satt på en uteservering och hade det mysigt innan jag kände att det var dags för mig att åka hem. Var hemma vid halv sju och somnade direkt.

Vaknade dagen därpå och var cpförkyld med feber och hela paketet. Det var andra gången på två år jag sjukanmälde mig från jobbet. Är hemma idag också, känner att jag vill bli frisk så fort som möjligt.

Imorgon är det valborg, och oavsett sjuk eller inte är jag taggad!

Hänt lite av varje på sistonde. Tagit mysiga promenader med mamma, shoppat lite, festat, jobbat, tränat, firat jennifer, tänkt, hängt på birger, hamnat på mina drömmars efterfest, jobbat lite till, kollat på lillebror i Musik Direkt, träffat gamla vänner osv.

Jag är så jävla förvirrad. Känns som att hela mitt huvud bara är ett enda stort ihoptrasslat garnnystan som behöver både lite och mycket hjälp att redas ut.

 

Jag känner mig inte glad längre, inte ledsen heller för den delen. Jag känner ingenting alls, och det är nästan ännu värre. Jag är rädd för framtiden, men livrädd för att stanna. Jag är rädd för handlingar, men livrädd för ord.

Jag känner mig ensam och jag är trött på den känslan. När de bad mig komma tillbaka var det knappt så att jag reagerade på orden, jag förstod att de skulle komma. För hjälpen är egentligen det enda jag behöver. Jag är trött på att vara iskall, trött på att vara sjuk, trött på att vara rädd och trött på att hata. Jag är trött på tomma ord, färglösa leenden och vassa knivar. Jag är trött, så jävla trött på allt som har med mig själv, mitt psyke och mitt liv att göra.

Ett utbyte av mig själv, min stad och min omgivning skulle vara något.

 

Nej men jag ska sluta var bitter, jag har ju trots allt mat på bordet och tak över huvudet.

Att dela en lägenhet i Grekland med min bästa vän under en sommar samtidigt som vi kommer ha världens roligaste jobb och träffa så otroligt mycket sköna människor, kan det bli bättre?

Och alltså jag är ledsen men som jag tidigare sa; treat me like a game and I'll show you how it's played - game is on bitcheeees!

62 dagar kvar, låt dessa gå foooort! Jag vill ner nunununu!