Säg att du är fri tillslut fast du vet att hälften av dom som kämpar går under och hälften av dom som älskar exploderar

 
I förrgår gjorde jag bland det modigaste jag har gjort i mit hittills 19åriga liv. Förstår dock inte riktigt hur jag tänkte, men det är lätt att vara efterklok. Jag lämnade ut mig själv och fick en hård smäll i ansiktet tillbaka, även fast jag mer eller mindre var beredd på det.
Jag vet inte riktigt hur jag känner just nu, jag känner allt men samtidigt ingenting.
Det här kommer att ta tid, kanske en jävla tid till och med, men det får gå.
Och där avslutades ännu ett kapitel i Elise liv, och det lyckliga slutet uteblev även denna gång, haha.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0