Jag kastar stenar i mitt glashus, jag kastar pil i min kuvös och så odlar jag min rädsla

Mötet gick åt helvete. Allt går åt helvete nu för tiden. Det slutade med att jag lackade på dom innan jag gick min väg.
Jag vet att jag är ett levande problem på två ben, och jag ber om ursäkt för det. Det var inte meningen att det skulle bli såhär, jag ville aldrig det. Jag ville aldrig bli anledningen till min familjs tårar om kvällarna, jag ville inte bli annorlunda och jag ville inte ha det såhär. Förlåt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0