Såna som vi, med lycka mitt i sorgen

Jag har börjat acceptera tanken på att jag har förlorat dig. Något jag aldrig trodde jag skulle göra. Något jag aldrig skulle tillåta mig själv att göra. Men jag har inte förlorat dig, jag har dig bara inte på samma sätt. Jag kan inte neka saknaden, den eviga tomheten som uppstår utan dig. Mina tårar fortsätter rinna och våra minnen spelas fortfarande upp i mitt huvud. Det är svårt att glömma något som en gång var en så stor del av mitt liv. Du var allt. Och det är du fortfarande.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0