It's like I'm screaming but no one can heare me


- det sorgliga är bara att jag trodde att det kanske fanns någon som tyckte om mig också.
hur i helvete jag nu kunde tro det.

Jävlig natt ledde till att första dagen i skolan blev uppskjuten för min del. Vaknade nyss och sitter nu med en kopp kaffe och musik så att högtalarna snart spricker. Om en timme kommer pappa och vi ska alla prata om hur vi går vidare. Vill inte. Vill försvinna. Typ nu. Typ långt bort. Typ föralltid. Ska träna lite senare. Är helt desperat för att få komma till gymmet. Ska bli skönt. Känns som att hela jag snart kommer att explodera och jag tycker synd om den som får samla mina delar.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0