Jag säger inte att det gör ont, men jag säger inte heller att det inte gör det

Mitt uppe i mitt intensiva pluggande ringde det på dörren och när jag öppnar står ingen annan än världens bästa Tao där. Jag har inte insett hur mycket jag har saknat honom förren han stod i mitt trapphus med leendet bara han kan le. Pratade och umgicks fram tills vi tillsammans tog sällskap från pappa, han hem till sig och jag hem till mamma. Nu har jag och lillebror precis kört fem bråttningsmatcher varav jag vann två av dom (!!!!) och nu ska jag strax hoppa in i duschen innan jag ska sova!
P U S S

me and my lillebror i sommras haha

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0