Im the meanest nice person and the happiest sad person you will ever meet

Saknade solbränna, saknade sommar
 
Träningspassen både igår och idag har gått så jävla grymt och hela min kropp svider och gör ont, men det finns så jävla mycket kvar att ge och det var fan länge sedan jag kände en sådan här vilja och kraft! Bye fetto! Nej fyfan, back on track som aldrig förr.
Beskedet om farfar var dock inte lika roligt, åt helvete med allt. Det är inte så jävla mycket medvind just nu, jag tackar gymmet för att finnas att ta ut allt på. Det är lite av terapi för mig. Jag har kontroll över något samtidigt som jag kan ta ut all frustration och ilska. Jag har redan börjat se resultat och det stärker mig, med rätt kost och rätt träning kommer det ändå relativt snabbt. Jag vet att det kommer bli svårt, men jag har gjort det förr och jag kommer göra det igen, oavsett vad som händer där emellan.
Stackars, stackars farfar. Världens bästa farfar. Varför är det alltid de finaste människorna som drabbas? Varför!? Han har gjort allt annat än att förtjäna detta, ändå är det han detta drabbar.
Livet är fan allt annat än lätt. Det blir en rolig vår det här, otroligt.
Nu till jobbet, pusshej!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0