eliserangstedts

Vaknade strax efter nio och började dagen med att skämma ut mig ganska rejält. Befann mig på hemköp klockan halv tolv för att jobba till halv tre innan skolan började. Första lektionen var matte där vi fick reda på nationella proven. Det är andra gången jag grät på en av Jensens toaletter och det känns bra att äntligen ha fått papper på hur extremt jävla korkad jag är. Efter det hade vi naturkunskap som jag drog hem på och sitter nu här och ska snart börja olugga svenska.. Pappa blev förskräckt när jag kom hem och har redan satt igång med att leta privatlärare, extra mattestöd och privatundervisning. Jag känner mig så jävla uppgiven, så sönder.
Jag har blivit uppväxt med att inte gråta. Det är bara svaga som gråter, och jag är inte svag. Så låt det gå någon dag innan jag är på banan igen. Med bortträngda tårar och med tankar, känslor och upplevelser som är placerade så långt in att man knappt kan tro att de existerar. Det blir bättre, jag är bara så otroligt sårbar för tillfället. Överdrivet sårbar för att vara jag. Och det är ditt fel, och det är lika mycket ditt fel att jag om några dagar återgår till att vara en känslokall jävla robbot.