Hur långt man än har kommit är det alltid längre kvar

Nätterna är värst. Dom är så långa och plågsamma att jag bara vill ge John Blund en smäll. Det är i ensamheten alla tankar kommer. Alla känslor och alla sår. Det är farligt att tänka och det är farligt att vara ensam.
Lite sömn och lite dagsljus, jaaataaaack.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0