They say time heales everything, but I am still waiting
Jag känner att hösten kommer att bli tuff. Året kommer bli tufft. Jag hade nästan glömt hur det var att gå i skolan, hur instängd och överkörd man är. Hur många det är som bestämmer över en, hur många det är som berättar hur dålig och värdelös man är. Sommarlovet var så underbart så att mina tankar över skolan blev lite mildare än vad de kanske borde varit. Det är så jävla mycket krav och presteringsångest överallt så jag kräks. Och känslan av att vara instängd med människor som bestämmer över mig ger mig panik. Jag klarar inte av det. Låt dessa två år gå fort så jag kan få komma ut och andas lite frihet och kunna börja leva mitt liv påriktigt.
Nej nu ska jag inte skriva en bok om hur trött jag redan är på alla läxor och skit, men helvete vad mycket det är just nu. Aja, det är i vilket fall fredag imorgon och då ska jag få träffa min fina vän Victoria som alltid får mig på bra humör, tur att jag har henne.
