Min sista gnista hopp var att synas och bli sedd
Igår var jag med bästa Felicia. Vi träffade lite människor, åt nattmat, lyssnade på Kent, pratade och kollade på fjorton suger. Det känns skönt att ha tillbaka henne. Jag har saknat henne och vår ironiska humor, hennes smittande skratt och hennes kloka ord. Jag behöver henne.
Kom nyss hem efter en ganska seg högmässa och ska strax sätta igång och plugga lite. Får se om jag träffar Viccan senare, om inte så blir jag hemma med gosegubben som har lyckats få halsfluss, stackars.
Måndag imorgon och som vanligt kan jag inte förstå hur helgerna kan gå så förbaskat fort..
från min 16 årsdag
Kommentarer
Postat av: Felicia
Älskar dig Elise!
Trackback